Skönt att veta att man fortfarande kan improvisationsljuga i en direktkonflikt ^^ Hehe.

Nej, den här bruden plockar INTE hundbajs! Varför ska jag göra det för så länge nästan varenda rökare slänger sina äckliga jävla cigg överallt?!

Hundbajs är i alla fall miljövänligt!

Tjenamors!

Senaste dagarna har varit lite flumm.

För ca 3 dagar sedan så samlade jag ihop allt mitt godis (en full ica-kasse) och gav bort det för att jag ska sluta.

På natten där när jag skulle gå och lägga mig så hade jag nog en tydlig avvänjning och skulle bädda sängen...och sängbenen bara trillade av! Så jag lackade ut TOTALT för att när jag försökte sätta dit dem igen så trillade de av igen! Så jag slet av alla benen och kastade dem åt helvete :P Tränade även dagen efter. Fick en vätskefylld blåsa på hälen som jag stack hål på. På grund av att den gjorde ont så gick jag på tå på den foten under nästa hundpromenad och  fick så klart en sjuhelvetes träningsvärk i vaden så nu har jag tagit på Voltaren gel som hjälper förvånandsvärt fort.

Nu sitter jag och funderar på om jag ska göra chokladpudding, men känns inte så smart att hamna tillbaka på ruta ett igen, men jag är trött och mår dåligt och min lösning på det har alltid varit godis så jag är helt vilse 8[ Stay strong! 

Vännerna suger som vanligt btw. En av dem har skaffat tjej nu så han lär bli ännu mer off...om detta överhuvudtaget är möjligt... Och den enda som faktiskt VILL ses har jag inte tid med just nu då jag har jättestressigt med plugg :/

Känns som att jag antingen kommer få villkorlig dom eller bödeln beroende på om jag klarar plugget eller inte inom de närmaste två dagarna.

Härligt att efter en dryg timmes promenad hälla upp ett vermt bad medan man kör lite styrketräning..

Känner mig ensam och övergiven. Ingen behöver mig så varför finns jag?

Jag vill känna mig behövd,

jag vill känna att jag gör skillnad,

jag vill bli älskad för den jag är,

alla mina tidigare erfarenheter har lärt mig att ingen behöver mig. 

Det skulle nog inte göra någon större skillnad i folks liv om jag försvann.

Om ingen behöver mig...varför finns jag?

Folk påstår att de skulle bli ledsna, men deras handlingar säger att de inte skulle bry sig.
Troligen säger de bara såna saker för att deras samvete skall hållas rent om något händer.

Jag hatar mitt liv och jag hatar att jag inte har en enda ärlig människa som behöver mig och som kan finnas för mig lika mycket som jag har funnits för den.

Jag hatar att om man säger till någon att man är ledsen eller självmordsbenägen så säger de ingenting. Absolut ingenting.

"Jag vet inte vad jag ska säga"

Ehm, VAD SOM HELST? Vad som helst som visar att du bryr dig. Men människor är iskalla.

Varför finns jag, ingen skulle bry sig...ingen skulle fälla en tår...

Jag är trött på allt bullshit...

De enda som bryr sig och skulle bry sig är djuren och det är endast för deras skull som jag ännu finns kvar...

Ack denna huvudvärk 8[ 

Man får ont i huvudet när man inte dricker samtidigt som man måste gå och pissa varje kvart när man dricker. Jag HATAR att behöva gå på toa hela tiden vilket jag behöver just nu :S Och så glömmer man att fylla på vattenflaskan hela tiden vilket leder till att man inte dricker något vatten. Bortsett från huvudvärken så är det ju bara fördelar...eller 8[ Bläh!

Har iaf bett min historielärare om mer tid att slutföra uppgifterna/kursen. Jag mejlar och mejlar och han svarar ALDRIG. Hatar lärare som inte svarar. Även om han inte tar bort mig eller ger mig IG så är det ju skönt att höra "ja, du har till då på dig". Då vet man att man kan försöka. Svarar de inte tror man att de kan stänga av en varje dag och då orkar man inte försöka för att det ändå kan vara förgäves.

Till alla er dåliga lärare där ute: FUCK YOU, bli städare i stället! ;)

Dagens händelse:

Min otroligt själviska, korkade, egoistiska jävla fittmorsa har varit sig själv som vanligt. Avsky och äckel så det visslar om det!! USCH säger jag bara.

Okej, så hon skulle komma över och hjälpa mig komma igång med pluggandet. Vi gikck hundpromenad innan och sen kom hon upp i lägenheten. Vi småprata lite som vi brukar och sen när jag ska öppna mina uppgifter och sätta i gång då var tanken så får jag höra "Men hur tänker du egentligen, det här går ju inte. HUR ska du kunna klara av detta? Det här är ju OMÖJLIGT"
Jag försöker säga åt henne att jag inte kan tänka så och att jag inte klarar av att höra det från henne och ber henne vara tyst och låta mig försöka tänka positivt för att annars kommer jag att ge upp helt. Men så klart då så fortsätter den dumma jävla fanskapet att mala på om hur dum jag är som hoppas att detta kommer fungera och undrar hur fan JAG ska lyckas med detta.

Dumma, själviska jävla fittkärring!!!
Så jag säger åt henne att om hon ska sitta i min egna jävla lägenhet och berätta för mig som vanligt hur dum och naiv jag är så kan hon gå ut igen. Hon tar då EVIGHETER på sig att gå ut och FORTSATTE trots att jag sagt till henne att har hon inget snällt eller positivt att säga så får hon hålla käften. Men neeej, det kan hon inte göra för sin dotter.

Så jag sa åt henne att inte bli förvånad sen om jag skulle ta livet av mig och undra varför. Om min egna jävla mor inte bryr sig tillräckligt mycket för att ha självdiciplinen nog att hålla käften om att mitt ENDA val till studieplan är "omöjlig" så ska hon fan inte komma och undra varför jag är så olycklig. Hon har hjälpt mig mycket pappersmässigt, men jag har då ALDRIG fått uppmuntran, fått höra att jag är smart, hon har aldrig respekterat mig när jag säger åt henne att det hon säger vet jag redan utan har fortsatt att mala på om hur jävla dum jag är. Men då så klart när jag säger att hon sedan inte ska undra varför jag tar livet av mig så är det "ett hot". NEJ, det är inget hot om det är fakta. Hon vet att anledningen till att jag skulle tagit livet av mig är att jag ändå bara behandlas som skit av ALLA jag känner och i hennes logik då så "gör hon mig en tjänst" genom att "vara ärlig"...jadu, hon är alltid ärlig...för att hon kan aldrig håla käften. Hon kan aldrig låta mig åtminstone försöka utan måste skjuta ner mig inan jag knappt kommit upp i luften, inte konstigt att jag slutade med alla mina hobbys när båda föräldrarna STÄNDIGT frågar "Men tror du verkligen att du kommer klara detta då?" så fort man försöker med något. NI fick mig att börja tvivla på mig själv och jag HATAR er för det! Ni är VÄRDELÖSA! Era SJÄLVISKA JÄVLA IDIOTER!!

Så nu skiter jag fullständigt om mitt självmord kommer göra så att min mor också tar livet av sig. Jag kan inte fortsätta leva bara för hennes skull när hon inte ens bryr sig tillräckligt för att sluta påstå att jag är värdelös. "Men det har jag aldrig sagt". 
Neeej, du har aldrig sagt orden "du är värdelös" men du pratar till mig som om jag vore korkad, när jag väl försöker med något och faktiskt tror på det så krossar du det DIREKT så att jag totalt tappar hoppet om att jag kan göra ett jävla skit. Det är DU som har fått mig att sluta ha hopp om mitt liv. Det är DU som har fått mig att inte känna mig värd ett jävla skit. Det är DU som aldrig någonsin har låtit mig uttrycka mig själv och aldrig någonsin i hela mitt LIV lyssnat på NÅGOT negativt jag har haft att säga.

Så fort jag tar upp något så gnäller du om att jag "skämmer ut dig" om vi är bland folk och är vi ensamma så är jag "så otroligt elak och dum" om jag säger åt henne att hon kan städa sitt egna hus innan hon kommer och klagar på att min lägenhet är skitig och om jag påpekar att "ja, vem fan tror du lärde mig att bästa sättet att hantera livet är att sova.".

Men det är okej för henne att säga:

"Gud vad du är elak,

gud vad du är dum,

du är så korkad,

du börjar bli tjock,

du är så lat,

du kommer ju aldrig bli klar i tid,

du klarar inte det här,

hur ska du klara det här,

du sover ju bara,

du äter ju bara godis,

du pluggar ju aldrig."

För hon är ju minsann så perfekt själv...

Så nu i stället för att plugga så blev det till att gråta, bli hungrig och spela Minecraft (Y)

Tack så mycket mor för att du aldrig kan hålla käften och har en sinnessjuk inbillning i att du hjälper mig när du säger som du gör.

"Behandla andra som du själv vill bli behandlad tillbaka av dem.
Med andra ord: behandla andra som de behandlar dig..."

Bra ord tycker jag. Får börja behandla folk efter dessa regler då ;)

Säga att jag ska göra saker som jag inte gör,
lova saker som jag aldrig kommer hålla,
säga att jag älskar folk och sedan behandla dem som skit,
vara vän med någon i 10 år och sedan knulla deras pojkvän,
vara vän med någon i 10 år och sedan vara för självupptagen för att ens höra av mig en gång om året,
ligga med någon och berätta detaljer om det till alla jag möter,
säga att en person kan bo i min lägenhet och sedan säga upp lägenheten och kasta ut personen på gatan 3 månader för tidigt,
skaffa en vän som alltid finns där för mig så fort jag lyfter fingret och sedan när den är självmordsbenägen ignorera den totalt och skylla på att jag har plugg eller inte orkar.

Hmm vilket skönt och självupptaget liv jag kommer få ha ;)

http://ask.fm/Devil9290

Nu kan ni fråga mig vad ni vill, anonymt eller inte ;)