Mitt livs insikt: det blir inte sämre innan det blir bättre, det blir alltid bättre innan det blir sämre.

Inte så att jag har legat med ditt ex.
Inte så att jag har snackat skit om dig bakom ryggen på dig.
Inte så att jag har legat med dig en gång och sedan gått och sagt till alla.
Inte så att jag har fått dig att bli kär i mig och sedan blivit tillsammans med någon annan.
Inte så att jag har kört över din katt eller hund.

Ändå blir jag bortkastad och bortglömd.

Det jag har gjort är:

* Inte vill komma hem till dig för att din morsa hatar mig och det är henne du bor hos.

* Inte vilja se en film med dig för att jag vet att jag kommer hata den för att den är dåligt gjord och har dålig humor.

Det gör mig tydligen till världens sämsta vän och det gör mig tydligen värdelös och värd att kasta bort som sopor.
Tack så jävla mycket. Över 12 års vänskap åt helvete för att jag inte vill se en jävla film.

P.S Har även sagt att jag kan kolla på den jävla filmen om den nu är så viktig -.-'

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Mina "vänner" är fan värdelösa!

* En dumpar en helt enkelt för att han har nya vänner och inte har tid med en längre.

* En annan flyttar och blir deppig och använder det som ursäkt att bara höras på fb en gång vart annat år.

* En dumpar en för att hon har börjat röka och supa och det gör inte jag så jag är inte "cool" nog för henne.

* En bestämmer sig för att bli tillsammans med mitt ex som jag hatar och aldrig mer vill se eller höra ordet av och hon blir tillsammans med honom och tvingar på så sätt honom att vara kvar i mitt liv eftersom jag kände henne.

ALLA dessa har en gång i tiden varit mina bästa vänner och två av dessa har jag känt i över 12 år ej inräknat den översta som jag nu skrev om och de andra två i ca 5 år.

Ingen av dessa har haft stake nog att säga "jag vill inte ha med dig att göra längre.
Det har bara kommit ursäkt efter ursäkt:

"Jag har inte tid, ska göra det och det"
"Måste plugga"
"Måste dit"
"Är sjuk"
"Orkar inte"

I ca ett år har detta fortsatt tills jag har frågat rakt ut om de bara tröttnat på mig och då är det "Nej, jag har bara inte tid" Alla har bott i samma stad eller använt dessa ursäkter till att inte ens höras på fb eller mobil. Hur jävla svårt är det att inte ens finna en timme under detta året att komma över eller skriva?

I dessa människor har jag räknat bort de personer som jag har legat med som aldrig kom över det och bröt kontakten för det. Det var ändå lite självförvållat. Men de andra människorna har jag aldrig gjort något mot vad jag vet. Visst har vi haft bråk, men det har ju alla vänner? Ändå är det alltid jag som blir bortkastad som skräp.

Vad gör jag för fel?

Jag kom på en sak.

ALLA jag någonsin har legat med bortsett från en har jag legat med i min lägenhet :P Det är alltså...ca 12 stycken killar som jag har legat med i min lägenhet :P

Jadu, det första blogginlägget då. Jag är oskuld på att blogga så tycker att vi börjar med något enkelt.

Jag saknar mina vänner. Enligt min uppfattning så har jag alltid funnits där för dem om de bett mig och ibland utan att bli ombedd. Jag har fått tåla mycket från mina "vänner" som man inte ska behöva ta från de som ska stå en nära. Nästan alla har lämnat mig utan att ha modet att säga varför. När vi var vänner så sa vi att vi trodde att vi alltid skulle vara vänner. Vi skulle vara "best man" på varandras bröllop och vi skulle vara där om den andra fick barn. Vi bråkade inte ofta eller något, inget extremt hände, men ändå försvann dem.

Vissa flyttade och skaffade sig nya vänner och glömde bort en inom en vecka, vissa bestämde sig bara för att de var för "fina" för att prata med en, vissa "hade bara inte tid" och andra bara...tröttnade?

Värdelösa vänner om ni frågar mig! En vän ska finnas där i gott och ont. De ska stötta en och lyfta upp en när man är nere och mår dåligt och inte lämna en när allt är som svårast.

Trots att de sårat mig och behandlat mig som skit så skulle jag fortfarande ställa upp om de bad mig och behövde min hjälp. Vad gör det mig egentligen? En bra vän eller bara lätthunsad?