Känner mig ensam och övergiven. Ingen behöver mig så varför finns jag?

Jag vill känna mig behövd,

jag vill känna att jag gör skillnad,

jag vill bli älskad för den jag är,

alla mina tidigare erfarenheter har lärt mig att ingen behöver mig. 

Det skulle nog inte göra någon större skillnad i folks liv om jag försvann.

Om ingen behöver mig...varför finns jag?

Folk påstår att de skulle bli ledsna, men deras handlingar säger att de inte skulle bry sig.
Troligen säger de bara såna saker för att deras samvete skall hållas rent om något händer.

Jag hatar mitt liv och jag hatar att jag inte har en enda ärlig människa som behöver mig och som kan finnas för mig lika mycket som jag har funnits för den.

Jag hatar att om man säger till någon att man är ledsen eller självmordsbenägen så säger de ingenting. Absolut ingenting.

"Jag vet inte vad jag ska säga"

Ehm, VAD SOM HELST? Vad som helst som visar att du bryr dig. Men människor är iskalla.

Varför finns jag, ingen skulle bry sig...ingen skulle fälla en tår...

Jag är trött på allt bullshit...

De enda som bryr sig och skulle bry sig är djuren och det är endast för deras skull som jag ännu finns kvar...

Ack denna huvudvärk 8[ 

Man får ont i huvudet när man inte dricker samtidigt som man måste gå och pissa varje kvart när man dricker. Jag HATAR att behöva gå på toa hela tiden vilket jag behöver just nu :S Och så glömmer man att fylla på vattenflaskan hela tiden vilket leder till att man inte dricker något vatten. Bortsett från huvudvärken så är det ju bara fördelar...eller 8[ Bläh!

Har iaf bett min historielärare om mer tid att slutföra uppgifterna/kursen. Jag mejlar och mejlar och han svarar ALDRIG. Hatar lärare som inte svarar. Även om han inte tar bort mig eller ger mig IG så är det ju skönt att höra "ja, du har till då på dig". Då vet man att man kan försöka. Svarar de inte tror man att de kan stänga av en varje dag och då orkar man inte försöka för att det ändå kan vara förgäves.

Till alla er dåliga lärare där ute: FUCK YOU, bli städare i stället! ;)