Självmordstankarna är värre än någonsin nu. Jag känner att det är ingen ide att försöka plugga för att allt hade varit förgäves. Det känns som att varenda sak jag gör är slöseri. Jag hatar inte mitt liv, men jag känner ändå att jag inte orkar leva det. Jag orkar inte att allt drabbar mig (mycket drabbar nog er också, men ni som varit deprimerade förstår nog känslan).

Bortsett från min mor som nog också hade tagit livet av sig ifall jag gjorde det så har jag ju katten, hunden och nu en hamster som jag inte kan lämna. Ni som inte är djurvänner lär nog aldrig förstå varför jag prioriterar mina djur framför min mor, men men. Djur kan inte ta hand om sig själva. Mina djur har speciella behov så jag kan inte lämna dem till vem som helst.

Hade det inte varit för ekonomin så hade jag nog varit glad, eller åtminstone så jävla mycket gladare.

Jag vägrar gå på SOC igen. De är värdelösa och man får leva på en så låg summa så att man inte får någon livskvalitet ändå. Jag dör nog hellre än att gå tillbaka dit. Så mitt enda val just nu är att studera, och eftersom att jag var sjuk så länge så sket det sig. Min utväg om jag gör bort mig fullständigt har alltid varit självmord.

Jag ska försöka orka mig genom dagen. Jag ska försöka plugga...till ingen nytta, men allt man kan göra är ju ändå att försöka...